Ole dole doff

När vi väl bestämt oss för att flytta och jag motvilligt insett att Seb aldrig kommer ge vika på hans vilja att bo i en större stad började alla frågor. Vilken stad? Hur gör vi med jobb? Vart ska vi bo? Hur ska det gå med förskola till Tove? Är inte sånt helt kört om man inte bott i en stad från dagen då barnet föds? Så många frågor som behövde en lösning på kort tid. Allt för att slippa skola in Tove på förskola i Varberg och för att ha föräldraledighet att kompensera för tid ”mellan jobb”. Och hur ska man kunna berätta för alla man flyttar ifrån att det är just vad man tänker göra? Packa och dra. Inga lätta frågor och tunga beslut.

Okej. Vi börjar med stad. Stockholm, Göteborg, Malmö eller någonstans där mellan? Stockholm gick bort tidigt. För långt bort och för höga priser. Samma tid att pendla in till stan som vad pendlingstiden från Varbergs till Göteborg är. Nä. Göteborg? Bra avstånd hem, men aj vad dyrt det var med hus! Och visst är det bara en massa vägar i Göteborg? (Förlåt Göteborg. Vet numer att du är en väldans trevlig stad). Malmö? Lite längre hem. Men å andra sidan är allt nära i Skåne. Orden ”I Malmö skulle jag aaaldrig vilja bo” har under tiden i Lund sluppit ur min mun fler gånger än jag vill erkänna. Men sedan dess har jag börjat se staden i en annan dager. Och vi har ju faktiskt många vänner där nere… Malmö fick det bli.

Jobb då? Här var det som att vårt val av stad på något sätt verkade menat. Det fanns många jobb att söka, och även här gällde det att få tummen ur. Ena annonsen var sista ansökningsdag två dagar senare. När Tove somnat för natten satt jag och skrev ansökningar på löpande band. Ett ställe var snabba på att höra av sig. Så snabba med att fixa intervju och erbjuda mig jobb att de andra inte ens hunnit ringa och säga att de gärna såg att jag kom och träffade dom. Trots att det innebar en reducering i lönekuvertet varje månad tackade jag ändå ja på premisserna att jag inte kunde börja innan sex månader senare. Tid är pengar. Och vi behövde tiden.

Foto: Sophia Larsson

Uppbrott

Ja, det har sannerligen hänt en del sedan jag uppdaterade regelbundet här senast. Den största förändringen är vår adress, som numer ligger ett stenkast från Öresundbrons fäste. På svenska sidan skall tilläggas. Ett uppbrott från min stad som jag inte förlikat mig med ännu och ett val jag antagligen aldrig helt kommer att förlika mig med. Hade det bara varit upp till mig hade vi flyttat tillbaka imorgon.

Hur som haver så trivs vi ändå bra. Utan någon insikt i Malmös stadsdelar what so ever lyckades vi hamna på ett ställe som ändå känns som hemma (tack och lov att vi inte köpte första huset vi budade på). I ett kedjehus från 60-talets slut som trots tidigare ägares kärlek, var i behov av en uppdatering. Nej, bränt barn skyr inte elden. Vi är mitt uppe i vår andra renovering under bloggens historia. Den första avslutades kvällen innan de nya ägarna tillträdde lägenheten. Mer om vad som hänt och vad vi står inför senare.

Foto: Sophia Larsson

Längtan

Jag vet inte om det är hösten och de mörka timmarna varje kväll då jag inte har något bättre för mig, eller en längtan efter att fortsätta att summera och dokumentera mina dagar som gör det. Men. Nu är jag för första gången på nästan två år sugen på att ta tag i den här bloggen. Eftersatt backup är med hjälp av min andra hälft inte längre lika eftersatt, en uppdatering i designen är under konstruktion och jag ska köpa ett nytt minneskort till finkameran och börja fota mer (än med mobilkameran) igen. För det finns ju så mycket att skriva om och fota och dela. Ja ni hör. Ambitionen är naturligtvis på topp så här första dagen tillbaka i bloggen. Vi får väl se. Men det finns helt klart material att ta av. Det har nämligen hänt en del sedan sist. To be continued.

Livet lever

Vet inte hur många gånger jag börjat skriva men fått börja om igen. Det känns som det ligger lite press på just detta inlägg. Det var ju några månader sedan sist.

Jag ämnar inte göra någon årssummering (även om det skulle behövas om man tittar på bloggens skrala 2013-innehåll). Okej. En kort då. Med fokus från april och framåt. Eller rättare sagt på de senaste veckorna.

2013 har varit året då allt förändrades. Vi blev tre. Jag, Sebastian och så vår lilla Tove aka. Hjärtat, Tovetott, Tovis, Tottis och på senare tid Tove-terrorist. Sagt med humor naturligtvis. Men inte utan ett visst mått av sanning. För nu är de lugna dagarna, i alla fall tillfälligt, utbytta mot dagar fyllda med vilda matprotester (varför ska det alltid behövas trugas till förbannelse innan insikten om att gröten faktiskt är lika godidag som alla andra dagar kommer?), bajsblöjejonglering med en Tovis som tvunget vill ha en annan topps än de sju hon redan har (Ja, jag har gett upp den kampen. Är det bara topps som duger att pilla på så får de vara priset för att få de fem sekunder av stiltje som behövs), en uttråkad Totti som åker längst ner i åkpåsen för att det är tråkigt att handla mat och en styck klarvaken sömnterrorist som reser sig 20 gånger i sängen, tappar nappen under sängen (gärna där det är som mest dammigt så jag antingen måste ut i köket och skölja av eller vuxet ta alternativet att själv få äta upp det) och piggt klappar händerna åt mina djupdykningar ner på golvet (som att jag helt plötsligt fått för mig att leka tittut) vid tre-snåret på natten. Och nu börjar jag bli trött. Väldigt trött. Så idag fick vi faktiskt lov att flytta in spjälsängen i rummet långt bort på andra sidan lägenheten. Håller tummarna för att både hon och vi får en mer ostörd sömn i natt. Men usch vad långt borta det känns. Mitt lilla hjärta som blivit så stor.

God natt på er!

20131230-232514.jpg

Förmiddagspyssel

Det underbara septembervädret fortsätter. Det är nästan för bra för att vara sant. Eftersom det är utomhus-mammaträning på onsdagar så är det naturligtvis extra peppande att gå ut när solen skiner. Spana in måndagsgruppen i dagens HN förresten. Tyvärr lyckades reportern tajma in den regnigaste av alla regniga måndagar. V har annars haft väldigt tur med vädret.

Idag är det mammagrupp. Första egna träffen utanför BVC’s anordnade träffar. Först en tålamodstestare: Försäkringskassans telefonkö. Hoppas jag hinner fram innan Tove vaknar.

Tove på mammaträning

Tre månader kvar…

 

…till julafton.

Idag har vi haft besök av Linda och hennes 15 månaders dotter Elin. Tänk att det kan skilja så mycket på två barn med bara nio månaders åldersskillnad. Så häftigt! Vi åt lunch, fikade och tog en sväng på stan i det fina vädret. På hemvägen gick jag och Tove inom Magasinsgatan och hängde lite i trädgården med mormor, morfar och moster (och Rocky såklart).

20130924 1

20130924 2 20130924 3

 

På hemmaplan

Vi hade en jättehärlig, lugn, söndagsförmiddag med tidig frukost och after-breakfast-nap på hotellet innan vi gav oss iväg mot Lidingö och Alexander och Henrietta som bjöd på lunch. Det var över två år sedan vi träffades sist, så det var väldigt kul att ses igen!

Efter ett kort stop i Solna för att hämta upp Lissie började sen långa resan hem. Sju timmar tog det. Skönt att komma hem!

Trött Tove

Härliga huvudstad

Får väl börja med att återkomma med en frukostrapport med anledning av förra inlägget. Frukosten fick väl godkänt! Fanns precis det vi ville ha, varken mer eller mindre. Perfekt!

Dagen har bjudit på strålande solsken, lite shopping, lunch med Thomas på kaffeverket och middag, gjord på mat från Urban Deli, hemma hos Petter på söder. En riktigt skön dag.

Kaffeverket 20130921 Urban deli

Stockholm

Äntligen framme och incheckade på hotellet. Många timmar i bilen blev det och mot slutet fick vi ta till Ipaden för att hålla Tove nöjd. Vi har haft en jättetrevlig middag hemma hos Mona i Solna och nu befinner vi oss på Mornington hotell på Östermalm. Och vilket hotell! Hittills är jag tagen med storm. Uppgradering till större rum, perfekt säng till Tove, alla olika ”kit” med engånggrejer ni kan tänka er, swedish grace porslin till pukka-teet och de fluffigaste kuddarna jag varit med om. Gymmet var dessutom ”-asgrymt!” enligt Seb. Behöver jag säga att mina förväntningar på frukosten just sköt genom taket? Mm. Ska hänga på låset. Fördelen med att ha en morgonpigg Tovis. God natt!

Mornington

On the road

Hej från Boråstrakten på väg mot Stockholm! Jag sitter i baksätet med en snarkande Tovis. Lyssnar på min lista jag satte ihop inför förlossningen. Blev ju inte mycket tid för musik då, men den är riktigt grym , så tänkte lyssna igenom den några gånger på vägen upp. Det känns lite som när jag var yngre och satt i baksätet i mina föräldrars gamla BMW. Då med min CD-freestyle i knät och Roxette, lite för högt i lurarna. Nu med mobilen och blåtandlurar utan att behöva vara rädd för att skivan ska hacka. Skönt.

20130920-144046.jpg