Att ersättas

Lillebror är hungrig. Så hungrig att jag knappt hinner ta bort bröstet och ta sats mot det som ska göras näst innan herr fyraveckors börjar picka och gruffa igen. Jag älskade amningen med Tove och ville inget hellre än att det skulle funka även med Ted. Det är ju så enkelt!

Och det funkar. Till 90 %. Så egentligen kanske ett snyftinlägg är helt obefogat. Men det är ändå hjärtskärande varje gång jag får se mig besegrad av flaskan. Jag försöker se det för vad det är. Ett komplement. Men det känns bara som att bli ersatt.

Att bli storasyster

Tove är hittills väldigt fin som storasyster. Inte minsta tendens till svartsjuka eller irritation mot Ted. Är han ledsen blir hon snarare irriterad på mig för att jag inte tar upp honom snabbt nog och säger något i stil med ”-Lillebror vill ha mat” ”-Han vill inte vara där” ”-Nu måste vi skynda oss hem för lillebror är hungrig”.

Det innebär dock inte att allt är som vanligt med lilla fröken. Några dagar efter Teds intåg i familjen började Tove sin krångelfas. Jag vågar nog säga att det är det mest tålamodskrävande både jag och Seb någonsin ställts inför. Saker som att klä på sig, klä av sig, borsta tänderna, äta och i princip allt annat tar numer minst tre gånger så lång tid. Det ska tjatas, räknas, ställas ultimatum, tiggas och börjas om jag vet inte hur många gånger för allt som ska göras. Hela tiden. Varje dag.

Sjukstuga

Någon gång i höstas insåg jag en sak som bebis i januari och storasyster på förskola skulle innebära. Snor, feber och i värsta fall magsjuka. Olustiga saker att utsätta ett spädbarn för, men ganska oundvikligt. Trots att vi varit supernoga med att tvätta händerna och byta alla förskolekläder direkt innanför dörren här hemma har vi ändå lyckats få hem både magsjuka och förkylning under de senaste tre veckorna. Jag och Ted slapp magsjukan men de senaste dagarna har liten snörvlat och nyst ikapp med storasyster och pappa. Peppar, peppar har jag klarat mig än så länge. Förkylning är ju annars något jag har rutin på efter min tvåmånadershistoria som just försvunnit.

Lillebrors aptit är tack och lov inget som blivit lidande. Det är knappt jag hinner producera mjölk i takt med att det går åt. Var därför inte förvånad att resultatet vid dagens BVC-invägning blev plus 900 gram från födelsevikten. Nu är de minsta blöjorna för små.

Små flyktiga ögonblick

Under första månaderna hemma med Tove kunde jag känna mig så stressad. Jag längtade ofta tills hon skulle bli lite större. För blev hon bara lite större skulle säkert rutinerna sitta bättre, hon skulle bli stabilare, kunna sitta själv, kanske inte kräkas lika mycket och så vidare och så vidare. Samtidigt blev jag matad med alla (välvilliga) människors uppmaningar om att
”-njuuuuuuta av tiden!”.
Så. Där satt jag i soffan och tittade på Tove och funderade över vad exakt det var jag skulle njuta av. Jag blev mer och mer provocerad av när folk sa åt mig att njuta. Jag njöt när hon sov och jag kunde göra allt det där jag inte kunde med en bebis i famnen. Det kändes dock inte som att det var det folk menade att jag skulle njuta av, utan allt det andra som bara varar en kort tid med små barn. Det där som man inte har en aning om som förstagångsförälder.

Men nu! Alltså. Oj. Vad. Jag. Njuter.
För den här gången vet jag ju vad som ligger framför och har insikt i vad som, antagligen, är värt att njuta av just idag. Jag vet att det är precis helt rätt att njuta av när Ted, två veckor, äntligen somnar efter en timmes nattligt amningsmaraton. Inga skuldkänslor för det här inte. Jag känner ingen brådska med att lillebror ska växa till sig och bli större. Snarare tvärtom. Han får gärna dröja sig kvar i pyttestadiet ett tag till. Men stressen över att inte njuta tillräckligt kommer dock krypande även nu. För det här är nog antagligen sista gången vi lever i bebisbubblan här hemma. Bäst att släppa datorn och gå och snoosa Ted i nackhåret.

Lillebror är här!

Med en dag kvar till beräknat födelsedatum kom då äntligen vår fina lilla pojke. Toves lillebror. Förlossningen blev allt jag kunnat drömma om och vi mår så bra.

16-01-16

48 cm lång och 3290 gram

Ted Love Nordin

Tiden rullar på snabbt här hemma. Den första veckan har varit full av besök och vi har inte en ledig vas kvar i hela huset. Väldigt lyxigt att bli så uppvaktade.

Renovering av kök

Från och med i måndags är jag hemma på heltid för att vänta in lillebror. Igår strålade solen från en klar himmel och ljuset genom köksfönstren avslöjade en hel del skit i hörnen. Jag satte på Håkan i högtalarna och gick lös med disktrasan. Sen passade jag på att fota köket för att visa hur det ser ut nu när vi nästan är färdiga.

Köket som fanns i huset när vi köpte det hade sett sitt bäst före datum och vi rev ut allt. Kyl och frys behöll vi dock. Alternativa upplägg på utformning fanns inte så många eftersom köket är ganska smalt. Men vi ville få upp ugnen från golvet och ut tvättmaskinen (med tillhörande torkskåp) från köket. Nytvättade kläder och stekt fisk känns lite som en tråkig kombo. Tvättmaskinen fick därför flytta in på lilla toaletten där vi nu har tvättrum.

Köksstommar, luckor och alla nya vitvaror kommer från Ikea. Handtagen är ett DIY-projekt av Seb, som föregicks av att jag inte fick igenom att köpa färdiga läderhandtag i samma stil. Seb höll på att sätta det tjeckiska kaffet i halsen när jag, så optimistiskt jag kunde, berättade vad de skulle kosta att beställa.

Det som återstår idag är att byta altandörren, lite täcksidor här och där och färg längs taket. Annars: Varsågoda! Här är kökets resa från prospektbilder till idag;

Ut med det gamla och in med det lånade

I spåren efter vardagsrummets återinvigning har även andra ytor och rum som varit belamrade med allsköns saker frigjorts och kunnat röjas ut. Tack Fabian och Marie för bärhjälp när preggot varit belagt med lyftförbud.

Först ut för genomgång var garderobsväggen i arbetsrummet. Rensning, sortering och optimering av utrymmet resulterade i en full bil till återvinningen och Myrorna. Nästa steg är att sortera in den skatt av bebiskläder vi fått låna av min syster. Sen är det nog fullt igen…

Gott nytt!

Efter ett bra slut på 2015 och skön start på 2016 mjukstartade jag idag min sista arbetsvecka innan föräldraledigheten med en halvdags jobb. Måste säga att det var väldigt skönt att komma tillbaka till verkligheten en liten stund innan det är dags att gå in i hemmabubblan. Speciellt med tanke på att jag är så fantastiskt nöjd med vad vi lyckats åstadkomma under våra lediga veckor. Förutom välbehövlig ledighet så har vardagsrummet gått från en mycket grå, kall och gipsdammig plats till ett rum med ljus, färg och textil. Vi kan ju börja med att belysa det faktum att målarna som ”lovat att eventuellt komma i mån av tid” inte hade tid att komma. Alternativen som stod till buds var då: att vänta in januari eller att göra’t själva. Ni som känner Sebastian inser nog snabbt att det föll på det senare alternativet. Kvällar, helger och nätter har därav varit fulltecknade i december. Och vilket jobb han har gjort. Min fina Sebastian.

En liten bit kvar på vägen till färdigt. Tack och lov. För vad ska man egentligen göra i ett hus som är färdigt?

Mellandagslugn

Det var den julen! Vi har både hunnit åka ifrån och komma tillbaka till Malmö. Jag och Tove stannade en hel vecka medan Seb passade på att fixa med vardagsrummet när han hade egentid på hemmaplan. I skrivande stund läggs sista lagret färg och ikväll/natt är tanken att vi ska tapetsera. Så länge som jag gått och klappat på dom fina tapetrullarna här hemma…

Förutom att få upp tapeterna längtar jag mest efter att få ta bort skyddspappen från golvet och städa bort allt byggdamm. Men. Det får bli imorgon.

Julen har, förutom min långvariga förkylningshistoria, varit toppen! Tove blev så glad för sina julklappar och jag har kunnat vila magen ordentligt. Till och med Seb som annars är så rastlös verkar ha kunnat slappna av. Vi har hunnit träffa både släkt och fina vänner och förhoppningsvis har jag inte delat med mig av förkylningen till någon.

Nä, dags att stänga av bamse, packa väskan och styra mot ikea. Gardinstänger och köttbullslunch står på listan.

Första advent

Jag har svårt att hitta adventsfeelingen detta året. Trots att jag arbetar dörr i dörr med ett fullmatat, julhysteriskt köpcentra så är det svårt att få till känslan. Har säkerligen med bristande energi, ett renoveringskaosigt vardagsrum och alla tankar kring bebis intågande att göra. Igår hade jag dock äntligen lite mer energi över. I alla fall så det räckte till att baka lussebullar med Tove. Bästa decemberfikat enligt oss. Och trolldeg är ett bra tips att fördriva jästiden med. Likaså Madicken.

Seb har gipsat det sista i vardagsrummet och brutit upp och kört all den gamla parketten till tippen. Planen just nu är att lägga golvet som nästa steg. Målarna (som egentligen var helt fullbokade året ut) har nämligen halvt lovat att komma om en vecka. Hoppas, hoppas, hoppas!